Kontroll
Idag har jag varit på kontroll och det fanns rester men det var inte så mycket så de tror att kroppen själv klarar av att stöta ut resten också, fick ta prover efteråt och sen ska jag ta prover i Arvika nästa torsdag och sen ringer läkaren mig dagen efter så får vi se vad h*n säger. Jag har varit mer yr idag så jag vågade inte köra själv och då Kevin blivit sjuk, hög feber, kräkningar och diarré så kunde inte Jörgen och barnen bli med som planerat så jag skrev på facebook och frågade om någon kunde bli med mig och Paula messade och skrev att hon kunde och jag hade ännu inte fått tag i någon då. Hade bestämt med mamma att jag skulle möta upp henne i Karlstad så hon åtminstone kunde bli med mig till kvinnokliniken men kom överens med henne att det var bättre jag fick skjuts så jag slapp köra bil. Då kände sig Jörgen lugnare med. Efter besöket och provtagningen så åkte vi till Toys´r´us och jag köpte en födelsedagspresent till Robin. Barnens (pojkarnas) tremänning. Sen åkte vi till Oliven och åt sallad där innan vi åkte hem igen. På vägen hem ringde Jörgen och undrade vart vi var han väntade då på att jag skulle komma hem så han kunde åka till sjukhuset med Kevin som hade fått högre feber 39.7 och inte hade varit kontaktbar. De var inne vid 18. 19.47 fick de komma in på ett rum. 20.31 hade doktorn varit där och prover skulle tas. 21.27 hade de tagit proverna och nu börjar en ny väntan. När jag skriver nu (22.40) har jag ännu inte hört någonting... Börjar bli smått galen nu och varför i helvete kunde inte jag ha blivit med för... jo för vi har alla barn hemma såklart men jag känner mig så maktlös här. Bara att vänta lite till....
Tillägg: 22.45 ringer Jörgen och berättar att de satt sig i bilen. kevin hade en liten virusinfektion. Behandling: Alvedon. 5h på sjukhuset för att få reda på att man ska ge sitt barn alvedon??? Helt sjukt!!! De trodde han hade haft feberkramp förut då han inte var kontaktbar så nu får man försöka peta i honom tabletter så febern håller sig borta så man slipper det igen för det är inte kul.
Tillägg: 22.45 ringer Jörgen och berättar att de satt sig i bilen. kevin hade en liten virusinfektion. Behandling: Alvedon. 5h på sjukhuset för att få reda på att man ska ge sitt barn alvedon??? Helt sjukt!!! De trodde han hade haft feberkramp förut då han inte var kontaktbar så nu får man försöka peta i honom tabletter så febern håller sig borta så man slipper det igen för det är inte kul.
En hemsk tid
som jag skrev tidigare började jag blöda kraftigt igår vid 13 tiden och fick smärtor i nedre delen av magen. Jörgen pratade med kvinnokliniken och vi skulle komma in om det inte slutade blöda. När Jörgen var och handlade korv som vi skulle ha till middag messade jag med hans kusin och kände då att jag fick väldigt ont i magen och kände mig jätteyr och illamående så jag bestämde mig för att jag skulle ringa in och prata med dem när han kom hem fast jag kände att det var lite som behövde komma ut så jag ville på toa först och Jörgen fick leda mig dit för jag var så yr att jag knappt kunde stå på benen men envis som jag är skulle jag dit för det behövdes verkligen. Kände att jag höll på att svimma så jag sa att jag ville komma tillbaka till sängen men det blev inget med det då jag svimmade när jag satt där. Jag vaknade till och då satt jag fortfarande på toaletten men den här gången hade jag trosorna på mig och Jörgen pratade i telefon. Sen låg jag helt plötsligt på golvet i badrummet och Jörgen sprang in o ut och frågade om jag var vaken sen hörde jag honom säga till barnen att ta på sig skorna. Han sa även någonting om brända korvar, tydligen hade en av 10 gått att äta så det fick bli något annat för dem. Han lämnade dem till grannarna, Kevin sov i sin säng. Sen kom ambulansen och jag blev utbärd på bår och det var första gången jag fick åka ambulans, var så fruktansvärt slö så jag orkade knappt hålla ögonen öppna. Ambulanskillen som satt vid mig satte en nål och så fick jag syrgas och dropp sen tog han blodtryck flera gånger under bilresan. Fick ett rum på akuten och efter en stund så kom en gynläkare och gjorde ett vul (vaginalt ultraljud) och som vi misstänkte fanns det inte längre någon bebis kvar :( det verkade inte heller finnas mkt rester kvar så hon trodde inte att jag skulle komma att behöva skrapas men ska in imorgon till Karlstad och gynmottagningen för en sista koll. Jag fick åka hem igår kväll så Pernilla kom och passade barnen så Jörgen och Kevin kunde hämta mig, de var framme 21.30 så kom hem sent men det var skönt att slippa stanna kvar. Fick hem tiden för ultraljudet som vi hade inplanerat den 30e för NUPP test så fick ringa och avboka den tiden förut. Sen fick jag ett mms med en söt liten nyfödd pojke som några kompisar fått... Det var jobbigt men samtidigt är jag väldigt glad för deras skull :) Grattis Melinda och Mattias!!!
Känner mig ledsen och tom om vartannat.... 1 feb var det beräknat att bebisen skulle komma och vi såg fram emot det enormt mycket. Tur att vi inte hade talat om det för barnen än i alla fall! Är tacksam för mina underbara barn/bonusbarn och min man som är helt underbar i alla lägen. Vet att man alltid kan lita på honom och han tar så bra hand om oss alla så man behöver aldrig oroa sig för något vilket är enormt skönt!
Känner mig ledsen och tom om vartannat.... 1 feb var det beräknat att bebisen skulle komma och vi såg fram emot det enormt mycket. Tur att vi inte hade talat om det för barnen än i alla fall! Är tacksam för mina underbara barn/bonusbarn och min man som är helt underbar i alla lägen. Vet att man alltid kan lita på honom och han tar så bra hand om oss alla så man behöver aldrig oroa sig för något vilket är enormt skönt!
Åter igen länge sen
som vanligt är det långt emellan skrivperioderna, tyvärr. Denna gång beror det på att jag har sommarjobbat på hemvården där jag var förra sommaren. Fast i år valde jag bara att jobba en period då vi planerade barn och jag inte mådde så bra när vi väntade Kevin samt att vi då fick 2 veckor tillsammans innan Jörgen ska börja jobba igen. Igår kom Linnea hem, Jörgen var i Kil när jag fick åka till akuten i arvika, som tur var kunde Jörgens kusin Pernilla bli med mig till sjukhuset. Fick en mindre blödning som började på lördag morgon och som när jag var hemma emellan turen (hade delad tur igår) blev kraftigare men inte så stor så det kom något på trosskyddet men efter ett till samtal med sjukvårdsrådgivningen så blev det bestämt att jag skulle åka in. Själv tänkte jag nog att jag skulle hinna tillbaka till jobbet kl 16 fast kl var 15 när jag åkte. Vet inte hur jag tänkte riktigt men var lite chockad och ledsen samtidigt som jag hade skuldkänslor för de stackarna på jobbet som skulle få ta mitt jobb också. Halv 4 var vi inne iaf och 2h senare var vi klara med ett tråkigt besked. Hade börjat blöda från livmodermunnen och därmed början till missfall. Nu fick jag uppmaningen att gå hem och vila sen kunde vi bara vänta och se hur det utvecklade sig. Hade ingen bra känsla alls och idag kl 13 cirka fick jag en större blödning och därmed startade missfallet... Blöder kraftigt så när jag inte sitter på toaletten så vilar jag, gråter och tänker om jag har gjort något som orsakat det. Jag vet egentligen att man INTE kan stoppa ett missfall och att det oftast beror på något fel hos fostret eller i livmodern och det kan nog tänkas komma att bli en tröst senare men NU är det ingen tröst alls. Vi förlorade våran bebis i vecka12. Då man börjar känna sig lite mer säker på att allt ska gå bra så händer detta... Är ledsen och besviken. Pojkarna kom hem idag så Jörgen han underhåller våra barn medan jag ligger här själv och funderar o sörjer. Känner mig ensam i sorgen just nu men jag vet att även Jörgen sörjer, på sitt sätt. Imorgon kl 13 (ett dygn efter starten) har vi tid på Kvinnokliniken i Kalrstad för en kontroll och om de måste skrapa så får jag stanna kvar så måste packa en väska och ta med mig med :( Tur i oturen var gårdagen min sista dag på jobbet så nu kan jag vila och sörja ett tag sen får vi ta nya tag och försöka hitta krafterna igen. Har en planerad tur till Ullared på fredag men nu vet jag inte hur det blir med det. Är allt okej så vill jag åka ändå men tror Jörgen vill vara hemma men jag känner att vi kan behöva göra något kul och få den tiden för oss själva efter det här.
SÖRJER DET SOM KUNDE HA BLIVIT....
SÖRJER DET SOM KUNDE HA BLIVIT....
