Så jäkla less
Varför ska alltid jag vara boven i dramat? Även när jag är oskyldig. Kan höra hur de satt och pratade skit där borta. Måste ösa ur mig annars blir jag knäpp!
Linnea var med sin pappa, hans nya och hennes barn till hans föräldrars sommarboende en bit bort och när jag pratade med honom sa han
- Jag lämnar Linnea när vi åker hem från stugan.
- Här hemma hos oss eller?
- Ja! Om du vill?
- Gärna det. Så var det bestämt. Kvällen före hämtning (lördag) får jag ett sms där det står. "Du får hämta Linnea i Karlstad för vi har ärende dit". Jag svarade att jag inte tyckte han skulle säga att han skulle lämna henne här och sen skriva att jag fick hämta henne i Karlstad ändå kvällen före. Svaret var du har inget val du får göra det ändå. Jag blev vansinnig och skrev glöm det. Han skrev något om att han ställde upp och tog med saker till o från mamma (som han åker förbi på vägen) men att jag aldrig ställde upp för honom. Jag svarade inte mer för visst han ställer upp med det och det är jag väldigt tacksam för men vad fan hur mkt har inte jag fått ställa upp på honom genom åren och för Linnea när han valt att dejta istället för att ha henne. När hon inte gick ihop med den tjejens barn valde han att inte ha henne så han kunde vara med flickvännen. Sen träffade han en ny som ifrågasatte varför han inte fick ha Linnea mer. Nu säger hon att hon förstår mer än väl och hade det varit hon så hade hon sett till att han får ha henne mindre men det tycker jag inte är rätt mot varken Linnea eller honom. Jag har alltid velat att han ska ha henne mer (för Linnea vill det) och vi har pratat om varannan vecka men mitt enda krav var att han skulle skaffa eget och bli mer självständig. Tycker inte att det är för mycket begärt faktiskt. Men jag tror han är nöjd med upplägget vi haft för han har inte engagerat sig mer än nödvändigt. Han ville ha henne mer så jag ändrade schemat på dagis så hon kunde vara där en dag extra då hämtade han henne en gång enligt de nya planerna sen aldrig mer. Och de två veckorna han skulle ha henne på sommaren ignorerade han så hon var aldrig där. Det var inte fören efteråt som jag fick veta (när Linnea blev ledsen och livrädd för att åka dit) att det hade hänt något, vad vet jag inte än idag!!
Hur som helst det enda han behövt göra var att fråga om jag kunde komma till Karlstad. Jag erbjöd mig att hämta upp henne på ett ställe som skulle innebära 10min mer körtid för honom och 40min mindre för mig men nej det gick inte. Han skulle lämna Linnea hos sin nya sambo (ja de hade visst flyttat ihop men inte berättat det för mig än) om jag inte kom o hämtade henne. Jag blev vansinnig och sa att gör det då ska jag ta det till rätten. Fick senare mess från henne och nu har vi bestämt att hon ska hämta Linnea fredag förmiddag (då han jobbar till 13 på fredagar) lära känna varann bättre så att jag ska känna mig lugn med att lämna henne eftersom han bytt ofta och väl så har Linnea inte mått så bra och därför är jag orolig att det ska skita sig igen när det gått ett litet tag.
När han träffar någon som livssituationen fungerar med alla barnen så ökar intresset igen men än så länge har det inte varit permanent så jag tycker inte det är konstigt om jag är skeptisk. Att hon ska vara hos hans nya när han jobbar när hon kan vara hos mig ser jag ingen mening i men som jag sa så kan hon hämta henne tidigare så att hon är där när han slutar för då sparar de tid och hon får umgås mer med pappa. Jag kände redan första gången att hon verkade vettig och nu tycker jag det ännu mer. Jag hoppas verkligen att det håller denna gången!! För allas skull men framförallt Linneas. Han har träffat 9 stycken (som jag vet om) sen årskiftet 08/09 och trots att han lovade att inte dra in Linnea i det fören det gått några månader redan innan två flickvänner sen eftersom han faktiskt bara har henne 6 dagar i månaden så tycker jag (och han då) att han kunde dejta när hon inte var där så han kunde lägga tiden på henne istället... För hon lär känna dem och får aldrig mer träffa dem när det tar slut. Hon säger ibland att hon saknar Elin (hans ex) och henne har hon inte träffat sen innan midsommar. När vi åkte hemåt så sa Linnea.
- Mamma vet du vad min pappa sa? Din mamma är dum i huvudet!!! Jag ringde upp direkt och sa att dina åsikter om mig får du hålla för dig själv, iaf inte tala om dem för Linnea. Han sa att han senare hade försökt förklara för henne att han varit arg och att man inte får säga så men skadan är redan skedd anser jag. Klart man kan bli förbannad på varann ibland men hon ska inte behöva höra åsikterna. Hoppas han inte gör om det.
Brukar kunna lita på min intuition och den säger mig att hon är bra för honom och hans förhållande med våran dotter!! När jag hämtade Linnea hade jag med mig Markus och Kevin. Hennes killar var med och ja de var nog höga på socker (eller något ;) för det var livat på de tre när jag kom. Försökte samtala med henne och ha Linnea och Kevin men det gick inte när Markus började bli otålig och Linnea ville sitta i mitt knä. Helt plötsligt efter en liten stund började jag se mig om efter Kevin. Han var försvunnen och jag kände hjärtat frysa till is för en stund. Fy tusan vad rädd jag blev. Han stod vid fönstret och tittade på bilar en liten bit bort bara men han är ju inte så stor och IKEA är stooort så fy fan vad hemskt det var. Jag kände mig som världens sämsta mamma och erkänner att det blev alldeles för mkt för min del men jag kommer aldrig släppa blicken på honom igen iaf det vet jag. Går ju jäkligt snabbt också tyvärr men det är ju ingen ursäkt.
Får hopp inför framtiden och hoppas han funnit rätt denna gång :) med hennes inställning (att det inte ska vara ett kort förhållande) så tror jag man löser problem på ett mycket bättre sätt. Så är det iaf med Jörgen och mig!!!
Linnea var med sin pappa, hans nya och hennes barn till hans föräldrars sommarboende en bit bort och när jag pratade med honom sa han
- Jag lämnar Linnea när vi åker hem från stugan.
- Här hemma hos oss eller?
- Ja! Om du vill?
- Gärna det. Så var det bestämt. Kvällen före hämtning (lördag) får jag ett sms där det står. "Du får hämta Linnea i Karlstad för vi har ärende dit". Jag svarade att jag inte tyckte han skulle säga att han skulle lämna henne här och sen skriva att jag fick hämta henne i Karlstad ändå kvällen före. Svaret var du har inget val du får göra det ändå. Jag blev vansinnig och skrev glöm det. Han skrev något om att han ställde upp och tog med saker till o från mamma (som han åker förbi på vägen) men att jag aldrig ställde upp för honom. Jag svarade inte mer för visst han ställer upp med det och det är jag väldigt tacksam för men vad fan hur mkt har inte jag fått ställa upp på honom genom åren och för Linnea när han valt att dejta istället för att ha henne. När hon inte gick ihop med den tjejens barn valde han att inte ha henne så han kunde vara med flickvännen. Sen träffade han en ny som ifrågasatte varför han inte fick ha Linnea mer. Nu säger hon att hon förstår mer än väl och hade det varit hon så hade hon sett till att han får ha henne mindre men det tycker jag inte är rätt mot varken Linnea eller honom. Jag har alltid velat att han ska ha henne mer (för Linnea vill det) och vi har pratat om varannan vecka men mitt enda krav var att han skulle skaffa eget och bli mer självständig. Tycker inte att det är för mycket begärt faktiskt. Men jag tror han är nöjd med upplägget vi haft för han har inte engagerat sig mer än nödvändigt. Han ville ha henne mer så jag ändrade schemat på dagis så hon kunde vara där en dag extra då hämtade han henne en gång enligt de nya planerna sen aldrig mer. Och de två veckorna han skulle ha henne på sommaren ignorerade han så hon var aldrig där. Det var inte fören efteråt som jag fick veta (när Linnea blev ledsen och livrädd för att åka dit) att det hade hänt något, vad vet jag inte än idag!!
Hur som helst det enda han behövt göra var att fråga om jag kunde komma till Karlstad. Jag erbjöd mig att hämta upp henne på ett ställe som skulle innebära 10min mer körtid för honom och 40min mindre för mig men nej det gick inte. Han skulle lämna Linnea hos sin nya sambo (ja de hade visst flyttat ihop men inte berättat det för mig än) om jag inte kom o hämtade henne. Jag blev vansinnig och sa att gör det då ska jag ta det till rätten. Fick senare mess från henne och nu har vi bestämt att hon ska hämta Linnea fredag förmiddag (då han jobbar till 13 på fredagar) lära känna varann bättre så att jag ska känna mig lugn med att lämna henne eftersom han bytt ofta och väl så har Linnea inte mått så bra och därför är jag orolig att det ska skita sig igen när det gått ett litet tag.
När han träffar någon som livssituationen fungerar med alla barnen så ökar intresset igen men än så länge har det inte varit permanent så jag tycker inte det är konstigt om jag är skeptisk. Att hon ska vara hos hans nya när han jobbar när hon kan vara hos mig ser jag ingen mening i men som jag sa så kan hon hämta henne tidigare så att hon är där när han slutar för då sparar de tid och hon får umgås mer med pappa. Jag kände redan första gången att hon verkade vettig och nu tycker jag det ännu mer. Jag hoppas verkligen att det håller denna gången!! För allas skull men framförallt Linneas. Han har träffat 9 stycken (som jag vet om) sen årskiftet 08/09 och trots att han lovade att inte dra in Linnea i det fören det gått några månader redan innan två flickvänner sen eftersom han faktiskt bara har henne 6 dagar i månaden så tycker jag (och han då) att han kunde dejta när hon inte var där så han kunde lägga tiden på henne istället... För hon lär känna dem och får aldrig mer träffa dem när det tar slut. Hon säger ibland att hon saknar Elin (hans ex) och henne har hon inte träffat sen innan midsommar. När vi åkte hemåt så sa Linnea.
- Mamma vet du vad min pappa sa? Din mamma är dum i huvudet!!! Jag ringde upp direkt och sa att dina åsikter om mig får du hålla för dig själv, iaf inte tala om dem för Linnea. Han sa att han senare hade försökt förklara för henne att han varit arg och att man inte får säga så men skadan är redan skedd anser jag. Klart man kan bli förbannad på varann ibland men hon ska inte behöva höra åsikterna. Hoppas han inte gör om det.
Brukar kunna lita på min intuition och den säger mig att hon är bra för honom och hans förhållande med våran dotter!! När jag hämtade Linnea hade jag med mig Markus och Kevin. Hennes killar var med och ja de var nog höga på socker (eller något ;) för det var livat på de tre när jag kom. Försökte samtala med henne och ha Linnea och Kevin men det gick inte när Markus började bli otålig och Linnea ville sitta i mitt knä. Helt plötsligt efter en liten stund började jag se mig om efter Kevin. Han var försvunnen och jag kände hjärtat frysa till is för en stund. Fy tusan vad rädd jag blev. Han stod vid fönstret och tittade på bilar en liten bit bort bara men han är ju inte så stor och IKEA är stooort så fy fan vad hemskt det var. Jag kände mig som världens sämsta mamma och erkänner att det blev alldeles för mkt för min del men jag kommer aldrig släppa blicken på honom igen iaf det vet jag. Går ju jäkligt snabbt också tyvärr men det är ju ingen ursäkt.
Får hopp inför framtiden och hoppas han funnit rätt denna gång :) med hennes inställning (att det inte ska vara ett kort förhållande) så tror jag man löser problem på ett mycket bättre sätt. Så är det iaf med Jörgen och mig!!!
Kommentarer
Trackback
