Orka...
Mina tankar rusar så jag tror jag blir galen snart önskar att det vore tisdag eftermiddag nu så att vi har fått svar, känns dumt att oroa sig och så visar det sig inte vara någonting alls samtidigt som jag skulle må så dåligt om jag inte hade tagit det på allvar... det är en balansgång jag inte vet om jag klarar av när det är kaos runt omkring mig. Jag vet att det blir värre när alla barnen är samlade och att det är NORMALT men jag orkar inte med det nu!! Jocke berättar att så får han minsann göra hos mamma, där får de inte så små bitar kladdkaka som jag gav dem, de får alltid dricka saft till maten, han har ett eget wii där plus DS plus egen spotify lista mm mm. Jag skiter i vad de har där här är det vi som bestämmer och jag tycker inte man behöver ha sånt när man man bara är 8 (ska fylla) men vad hon gör det är upp till henne. Lukas och Linnea har honom som sin stora idol och härmar det mesta han gör och säger *suck* Om det ändå vore något vettigt de härmade så skulle jag inget säga. Hur kul tror ni det är att fjanta sig när man har två härmapor efter sig??? Ja precis, hur kul som helst. Tom Kevin blir mer aktiv så fort de kommer Linnea och han kan leka på hans eller hennes rum länge utan att man knappt hör dem (man kan bli orolig massa ggr då det blir så tyst) när det bara är de två. Jag vet iaf varför jag alltid sagt att jag inte ska ha fem barn!! Ja exakt det antalet har jag sagt (för att vi är fem syskon) och just nu undrar jag vad i helvete jag tänkte på när jag bestämde mig för att jag ville ha ett barn till. Är väl för att Kevin varit så lugn och go som han är :)
Det har varit mycket sjukdomar också den sista tiden som tagit en hel del energi från oss alla. Jag förstår inte hur i helvete Jörgen orkar med att ta hand om oss alla utan att vilja bli inlagd på psyket... jag har inte ens ork att visa honom hur mycket jag uppskattar allt han gör och hur mycket jag älskar honom. Vet inte ens hur jag ska bära mig åt för att han ska förstå det och jag vet att jag är usel på att visa det! Tänk vad enkelt det vore om han var tankeläsare :)
Tänk om man kunde gå i ide som björnarna bara för ett litet tag!!! Kanske kunde man få lite energi av det... Även om jag ibland känner att det blir för mycket med skola, familj och jobb så är jobbet min egna sfär där jag får tid att vara för mig själv och blir uppskattad på ett helt annat sätt. Jag har underbara arbetskamrater som jag kommer sakna väldigt mycket när jag måste sluta nu den sista mars. Det känns inte som någon tröst att jag BEHÖVER vila utan det känns som något tagits ifrån mig. Därför hoppas jag innerligt på bra besked så jag kan fortsätta jobba månaden ut som jag är anställd för! Hade inte bebisen kommit så hade jag definitivt jobbat där till sommaren igen. Jag hoppas att jag kan ha sådan tur att hamna på något ställe som känns lika bra när jag är klar med utbildningen och är färdig undersköterska!
Ligger i sängen med det ovärderliga databordet och datorn och försöker komma på bra låtar som jag kan lägga till på min nystartade spotify. Några förslag?? Tänker också på min nya vän som ligger och tittar på Solsidan och bara hoppas att allting ska dra ut på tiden samtidigt som hon vill att det ska gå fort! Lyssnar på barnens tandborstning och ska nog snart ta en dusch innan det blir CSI med min älskling! Känner bebisen sparka nu också :)
Det har varit mycket sjukdomar också den sista tiden som tagit en hel del energi från oss alla. Jag förstår inte hur i helvete Jörgen orkar med att ta hand om oss alla utan att vilja bli inlagd på psyket... jag har inte ens ork att visa honom hur mycket jag uppskattar allt han gör och hur mycket jag älskar honom. Vet inte ens hur jag ska bära mig åt för att han ska förstå det och jag vet att jag är usel på att visa det! Tänk vad enkelt det vore om han var tankeläsare :)
Tänk om man kunde gå i ide som björnarna bara för ett litet tag!!! Kanske kunde man få lite energi av det... Även om jag ibland känner att det blir för mycket med skola, familj och jobb så är jobbet min egna sfär där jag får tid att vara för mig själv och blir uppskattad på ett helt annat sätt. Jag har underbara arbetskamrater som jag kommer sakna väldigt mycket när jag måste sluta nu den sista mars. Det känns inte som någon tröst att jag BEHÖVER vila utan det känns som något tagits ifrån mig. Därför hoppas jag innerligt på bra besked så jag kan fortsätta jobba månaden ut som jag är anställd för! Hade inte bebisen kommit så hade jag definitivt jobbat där till sommaren igen. Jag hoppas att jag kan ha sådan tur att hamna på något ställe som känns lika bra när jag är klar med utbildningen och är färdig undersköterska!
Ligger i sängen med det ovärderliga databordet och datorn och försöker komma på bra låtar som jag kan lägga till på min nystartade spotify. Några förslag?? Tänker också på min nya vän som ligger och tittar på Solsidan och bara hoppas att allting ska dra ut på tiden samtidigt som hon vill att det ska gå fort! Lyssnar på barnens tandborstning och ska nog snart ta en dusch innan det blir CSI med min älskling! Känner bebisen sparka nu också :)
Kommentarer
Trackback
