7/6-10/6
Jag och grannen (Sandra) var till stan hela förmiddagen först var vi på labb sen stan en sväng. Efteråt åkte vi till Granngården och köpte blommor som jag skulle plantera ut i krukor och blomlådorna hemma sen åt vi dagens på Edanes matcafé (pizzeria) det var köttgryta och potatis *mums* innan vi åkte hem. Sandra körde in på våran gård då vi köpte blomjord och när jag klev ur hennes bil blev det blött i trosor, trosskydd och byxor så jag trodde att det var fostervattnet som gick men efter det hände det inte särskilt mycket. Kl var cirka 13.50 och jag skulle till dagis för att hämta barnen så efter en tur dit ringde jag till förlossningen och pratade med dem som tyckte jag skulle komma in för en kontroll (det vill de alltid när man misstänker vattenagång men då jag inte hade känt lika mycket fosterrörelser de två sista dagarna tyckte de jag skulle komma direkt) Åkte in lite senare, efter att barnvakt var fixat osv, för en koll. CTG var bra men visade regelbundna värkar (dock svaga och satt i ryggen) Vi fick vänta på läkaren som skulle göra undersökningen men som blev fast både här och där pga olika akutsituationer så det drog ut på tiden. vid 20 tiden fick vi äntligen träffa läkaren för själva kontrollen! Ingen vattenavgång endast mjölkliknande flytning (som var normalt för den veckan) :( humöret sjönk vi hade alltså åkt in i onödan kändes det som. Hon bestämde sig för att känna på livmoderhalsen eftersom det nu var riskfritt och till allas förvåning var jag öppen 5cm :O Blev då inlagd på förlossningen istället för att få åka hem som vi hade förväntat oss efter beskedet. Vi åkte iväg till Max och åt mat innan vi åkte tillbaka. Ingenting hände så vid midnatt checkade jag in på patienthotellet, Jörgen åkte hem för jag hade fått med mig den enda bilnyckeln som finns till min bil och den skulle in på verkstaden för kam och fläktremsbyte samt vattenpump. Då det var sista tiden de hade innan semestern och det var lääänge sen den var bytt ville vi inte vänta. Jag fick panodil mot förvärkarna och en insomningstablett. Hade det inte hänt något innan morgonen då de skulle kontrollera om jag öppnat mig något mer så skulle vi få åka hem. Jag var så inställd på det då det och irriterad som sjutton när jag gick och lade mig. Vid 1.30 cirka vaknade jag snurrig i skallen och hade mer ont, kissade och lade mig igen. Natten fortsatte så och vid 6 tiden ville jag ha mer smärtstillande så jag knallade bort till förlossningen igen. De kontrollerade och nu var jag öppen 7cm. Ringde min man och förberedde honom på att göra sig klar och komma in sen. Vid 7 tiden bad jag om lustgas för då började värkarna bli outhärdliga. Började få panik av smärtan då jag trodde det var nära och han ännu inte hade kommit. 7.10-7.15 ringde jag och då var han i Kil så jag frågade personalen hur lång tid det tar ifrån Kil de svarade 20min 7.25 dyker han upp och jag hör någon säga oj det gick fort du. Hur fort körde du frågade jag men sa sen nej jag vill inte veta. Det är nog lika bra det sa någon :)
Vid 8 tiden var jag öppen 8cm, det hände inte ett skit tyckte jag. De beslöt sig efter ett tag att ta hål på hinnorna och jag hallucinerade till och från samtidigt som jag uppfattade vissa saker som hände. Vid ett tillfälle hade jag en sån kraftig hallucination där jag var tvungen att fånga rätt rytm och pricka in exakt rätt för annars skulle det inte bli någon bebis. Jag kämpade som fan och hör någon säga hon krampar. Jag hade alltså fått ett krampanfall och helt plötsligt rusar det in folk i rummet har Jörgen berätttat efteråt. De tror att jag hade sugit i mig för mycket lustgas. När vattnet gick sitter jag på en sandstrand i något tropiskt land och känner vågorna skvalpa upp mot benen med varmt härligt vatten. Det här är nog det enda jag minns av förlossningen förutom att jag tyckte det var hemskt jobbigt!!! Mycket värre än någon av mina två tidigare förlossningar. När jag frågar efter könet och får veta att det är en pojke svarar jag lite småsurt. - En pojke! Blev lite besviken för att vara ärlig men så fick jag honom på bröstet och han är ju helt underbar, ingen tjej kunde ha varit bättre! Han påminner väldigt mycket om Kevin direkt till sättet mycket nyfiken, lugn och trygg. Han sökte bröstet direkt och får till ett bra tag. Mina förhoppningar om att amningen kanske kan funka 3e gången gillt tänds ;)
09.06 den 8/6 föds våran älskade son Markus 3385g och 49cm lång :)
Han är hur go som helst och gör inte väsen av sig i onödan precis som Kevin så det ger ju hopp för framtiden hihi!
Under förlossningen stasade det sig någon gång innan huvudet hade hunnit ut ordentligt vilket resulterade i ett totalt blått ansikte, vi kallade honom våran lilla smurf. Ska lägga upp bilder lite senare så ni får se vad jag menar. Han är fortfarande blå men det blir bättre o bättre för varje dag. Pga mitt krampanfall och hans blåhet så blir vi inlagda på avdelning 11 i ett familjerum. Igår eftermiddag åkte Jörgen hem till barnen (Kevin och Linnea) som haft både farfar, farmor och mormor som barnvakter under den här tiden. Joakim och Lukas åkte till sin mamma så de har med haft det bra medan vi varit borta. Skönt att man har så många människor runt omkring sig som ställer upp och tar semester mm. Tusen tack allihop!!! Det var meningen att vi alla tre skull eåka hem igår men jag fick suddig blick, stickningar i händer och armar, yrsel och kände mig svimfärdig så vi beslö oss för att det var lika bra att jag blev kvar för observation. Markus var godkänd för att åka hem med full pott, 10/10.
På vägen hem kom mamma på besök så vi var ute en sväng i korridoren, endast pappa och syskon får vara på avdelningen och hälsa på. Det var trevligt med besök och så fick hon se sitt tredje barnbarn :) Han fick så fina kläder, två bodies och två byxor. Hon tyckte det var dåligt utbud på barnkläder och ja pojkkläder finns det ju tyvärr så mycket mindre roligt än flickkläder men de hon hade hittat var superfina.
Idag har de tagit PKU testet på Markus och kollat honom igen, 10/10 fortfarande (tur är väl det hihi) samt tagit en utskrivningsvikt 3180g. Han äter bra och sover som en liten gris. Syskonen var väldigt intresserade och tyckte han var liten och söt. Kevin sa bebis och klappade på pannan som Joakim gjorde. Joakim och Lukas hade ett paket till Markus en söt snuttefilt (ett lamm) och shorts och t-shirt som han säkert kommer kunna ha nu senare under sommaren. Väldigt fint (TACK ANNA). Lillebror sussar gott!! Man är allt bra beroende av internet märkte jag under de här dagarna då jag inte kunnat surfa någonting ;)
Vid 8 tiden var jag öppen 8cm, det hände inte ett skit tyckte jag. De beslöt sig efter ett tag att ta hål på hinnorna och jag hallucinerade till och från samtidigt som jag uppfattade vissa saker som hände. Vid ett tillfälle hade jag en sån kraftig hallucination där jag var tvungen att fånga rätt rytm och pricka in exakt rätt för annars skulle det inte bli någon bebis. Jag kämpade som fan och hör någon säga hon krampar. Jag hade alltså fått ett krampanfall och helt plötsligt rusar det in folk i rummet har Jörgen berätttat efteråt. De tror att jag hade sugit i mig för mycket lustgas. När vattnet gick sitter jag på en sandstrand i något tropiskt land och känner vågorna skvalpa upp mot benen med varmt härligt vatten. Det här är nog det enda jag minns av förlossningen förutom att jag tyckte det var hemskt jobbigt!!! Mycket värre än någon av mina två tidigare förlossningar. När jag frågar efter könet och får veta att det är en pojke svarar jag lite småsurt. - En pojke! Blev lite besviken för att vara ärlig men så fick jag honom på bröstet och han är ju helt underbar, ingen tjej kunde ha varit bättre! Han påminner väldigt mycket om Kevin direkt till sättet mycket nyfiken, lugn och trygg. Han sökte bröstet direkt och får till ett bra tag. Mina förhoppningar om att amningen kanske kan funka 3e gången gillt tänds ;)
09.06 den 8/6 föds våran älskade son Markus 3385g och 49cm lång :)
Han är hur go som helst och gör inte väsen av sig i onödan precis som Kevin så det ger ju hopp för framtiden hihi!
Under förlossningen stasade det sig någon gång innan huvudet hade hunnit ut ordentligt vilket resulterade i ett totalt blått ansikte, vi kallade honom våran lilla smurf. Ska lägga upp bilder lite senare så ni får se vad jag menar. Han är fortfarande blå men det blir bättre o bättre för varje dag. Pga mitt krampanfall och hans blåhet så blir vi inlagda på avdelning 11 i ett familjerum. Igår eftermiddag åkte Jörgen hem till barnen (Kevin och Linnea) som haft både farfar, farmor och mormor som barnvakter under den här tiden. Joakim och Lukas åkte till sin mamma så de har med haft det bra medan vi varit borta. Skönt att man har så många människor runt omkring sig som ställer upp och tar semester mm. Tusen tack allihop!!! Det var meningen att vi alla tre skull eåka hem igår men jag fick suddig blick, stickningar i händer och armar, yrsel och kände mig svimfärdig så vi beslö oss för att det var lika bra att jag blev kvar för observation. Markus var godkänd för att åka hem med full pott, 10/10.
På vägen hem kom mamma på besök så vi var ute en sväng i korridoren, endast pappa och syskon får vara på avdelningen och hälsa på. Det var trevligt med besök och så fick hon se sitt tredje barnbarn :) Han fick så fina kläder, två bodies och två byxor. Hon tyckte det var dåligt utbud på barnkläder och ja pojkkläder finns det ju tyvärr så mycket mindre roligt än flickkläder men de hon hade hittat var superfina.
Idag har de tagit PKU testet på Markus och kollat honom igen, 10/10 fortfarande (tur är väl det hihi) samt tagit en utskrivningsvikt 3180g. Han äter bra och sover som en liten gris. Syskonen var väldigt intresserade och tyckte han var liten och söt. Kevin sa bebis och klappade på pannan som Joakim gjorde. Joakim och Lukas hade ett paket till Markus en söt snuttefilt (ett lamm) och shorts och t-shirt som han säkert kommer kunna ha nu senare under sommaren. Väldigt fint (TACK ANNA). Lillebror sussar gott!! Man är allt bra beroende av internet märkte jag under de här dagarna då jag inte kunnat surfa någonting ;)
Kommentarer
Trackback
