Uppdatering sen... hmm ja när det nu var hihi
Jag vet att jag gav upp för fort när det gäller Andreas, även fast inte ALLT är mitt fel. Han ville inte kämpa. Jag hoppades få en andra chans men det var INTE meningen att det skulle bli så och nu vet jag varför men det får ni veta senare... När ni läst klart.
Hur som helst hatar jag honom inte, är inte ens arg bara besviken men också oerhört tacksam för jag har lärt mig en viktig sak. Den hårda vägen ja men det var nog bara så att jag var tvungen att göra det. Jag är INTE värdelös som jag har känt mig mer eller mindre halva mitt liv. Jag, liksom alla andra förtjänar att bli älskad. Jag har inte kunnat älska någon fullt ut då jag aldrig trott att jag förtjänat det tillbaka. Har hindrat mig själv från kärleken. Jag ser det ganska tydligt nu men då kunde jag inte se det eller förstå att det var så även om jag fick höra det från andra. Nu vet jag att det finns någon som jag kan skänka all min kärlek till och få lika mycket tillbaka ifrån och faktiskt njuta av det :-)
Jag har träffat en som känns som den rätta. Mannen med stort M ,som det är meningen att jag ska kunna leva en dröm med. Fler barn och att vara en familj livet ut. Någon som är lik mig och vet hur jag är och märkte att jag tänkte på en sak och visste att jag tänker FÖR mycket. Han ska inte kunna veta det efter såhär kort tid (??!) men det känns som vi känt varandra i flera års tid. Tror jag fastnade på hans krok redan första dagen och det har bara känts RÄTT från första början. Har aldrig känt så förut. Men sen kommer den skeptiska sidan i mig fram och man tänker varför skulle jag ha sån tur för, har ju inte haft det hittills. Tänk om han bara spelar ett spel mm mm. Men någon gång måste man väl tur, eller hur?? Jag är hopplöst förälskad i en underbar kille (man) som är omtänksam, romantisk, har egna barn (så han vet vad det handlar om) och verkar tycka om mig för den jag är precis som jag gör med honom. Eller snarare tycker om honom FÖR den han är. Någon som jag vill leva resten av livet med. Det måste ju bara vara rätt eftersom vi båda känner såhär efter så kort tid.. Eller hur???
Jag tror på den sanna kärleken nu. Tack för det du underbara J (han ska få vara lite anonym ett tag) försöker att inte ta ut händelserna i förskott men jag har redan tänkt många tankar om våran gemensamma framtid och känner mig fånigt lycklig hela tiden. Älskar hans röst och dialekt, hans underbara hjärta och sen är han både söt och sexig med, vilket är ett stort plus :-) Bara tanken på att få hålla om honom hårt imorgon gör mig svag i benen och ja, det är tur jag sitter ner annars hade jag ramlat ihop som en hösäck. Oavsett om han skulle välja bort mig :-( vilket jag verkligen INTE hoppas så kommer jag vara honom evigt tacksam för nu vet jag att det finns guldklimpar, gäller bara att inte ge upp hoppet. Hoppas och tror han är min guldklimp och hoppas få behålla honom för evigt så jag slipper vänta på att min ska dyka upp. Kan smälta ner honom och göra ett till tandsmycke så han alltid kommer vara nära mig hihi. Han är någon som jag hade slutat hoppas på att få träffa. En dröm och jag vill spendera hela mitt liv med att visa honom det. Att visa honom hur mycket han betyder för mig, när man känner såhär redan hur ska man inte då kunna känna senare :-0 Hoppas han ger mig chansen :-) Jag försöker att lita på min intuition för den har ALLTID rätt, iaf hittills, och det känns som det här är den slags kärlek jag ser i alla mina romantiska filmer något jag bara trott existerat på film.
NU ÄR UPPDATERINGEN GJORD OCH JAG ÄR TILLBAKA I BLOGGANDET MEN HUR OFTA DET BLIR DET VET JAG INTE. NÄR JAG KÄNNER FÖR DET HIHI.
Puss och kram
Hur som helst hatar jag honom inte, är inte ens arg bara besviken men också oerhört tacksam för jag har lärt mig en viktig sak. Den hårda vägen ja men det var nog bara så att jag var tvungen att göra det. Jag är INTE värdelös som jag har känt mig mer eller mindre halva mitt liv. Jag, liksom alla andra förtjänar att bli älskad. Jag har inte kunnat älska någon fullt ut då jag aldrig trott att jag förtjänat det tillbaka. Har hindrat mig själv från kärleken. Jag ser det ganska tydligt nu men då kunde jag inte se det eller förstå att det var så även om jag fick höra det från andra. Nu vet jag att det finns någon som jag kan skänka all min kärlek till och få lika mycket tillbaka ifrån och faktiskt njuta av det :-)
Jag har träffat en som känns som den rätta. Mannen med stort M ,som det är meningen att jag ska kunna leva en dröm med. Fler barn och att vara en familj livet ut. Någon som är lik mig och vet hur jag är och märkte att jag tänkte på en sak och visste att jag tänker FÖR mycket. Han ska inte kunna veta det efter såhär kort tid (??!) men det känns som vi känt varandra i flera års tid. Tror jag fastnade på hans krok redan första dagen och det har bara känts RÄTT från första början. Har aldrig känt så förut. Men sen kommer den skeptiska sidan i mig fram och man tänker varför skulle jag ha sån tur för, har ju inte haft det hittills. Tänk om han bara spelar ett spel mm mm. Men någon gång måste man väl tur, eller hur?? Jag är hopplöst förälskad i en underbar kille (man) som är omtänksam, romantisk, har egna barn (så han vet vad det handlar om) och verkar tycka om mig för den jag är precis som jag gör med honom. Eller snarare tycker om honom FÖR den han är. Någon som jag vill leva resten av livet med. Det måste ju bara vara rätt eftersom vi båda känner såhär efter så kort tid.. Eller hur???
Jag tror på den sanna kärleken nu. Tack för det du underbara J (han ska få vara lite anonym ett tag) försöker att inte ta ut händelserna i förskott men jag har redan tänkt många tankar om våran gemensamma framtid och känner mig fånigt lycklig hela tiden. Älskar hans röst och dialekt, hans underbara hjärta och sen är han både söt och sexig med, vilket är ett stort plus :-) Bara tanken på att få hålla om honom hårt imorgon gör mig svag i benen och ja, det är tur jag sitter ner annars hade jag ramlat ihop som en hösäck. Oavsett om han skulle välja bort mig :-( vilket jag verkligen INTE hoppas så kommer jag vara honom evigt tacksam för nu vet jag att det finns guldklimpar, gäller bara att inte ge upp hoppet. Hoppas och tror han är min guldklimp och hoppas få behålla honom för evigt så jag slipper vänta på att min ska dyka upp. Kan smälta ner honom och göra ett till tandsmycke så han alltid kommer vara nära mig hihi. Han är någon som jag hade slutat hoppas på att få träffa. En dröm och jag vill spendera hela mitt liv med att visa honom det. Att visa honom hur mycket han betyder för mig, när man känner såhär redan hur ska man inte då kunna känna senare :-0 Hoppas han ger mig chansen :-) Jag försöker att lita på min intuition för den har ALLTID rätt, iaf hittills, och det känns som det här är den slags kärlek jag ser i alla mina romantiska filmer något jag bara trott existerat på film.
NU ÄR UPPDATERINGEN GJORD OCH JAG ÄR TILLBAKA I BLOGGANDET MEN HUR OFTA DET BLIR DET VET JAG INTE. NÄR JAG KÄNNER FÖR DET HIHI.
Puss och kram
Kommentarer
Postat av: Edane
Du är en dröm å jag vill bara få vara en del av den....Det finns inga ord för hur mycket jag älskar dig Linda.....hoppas att du förstår det....för jag kan inte förklara hur lycklig jag är med dig....nej nu får jag nog sluta för nu känner jag att det snart rullar något på min kind..... för så mycket älskar jag dig......Hoppas att du förstår att jag aldrig kommer att lämna dig.....det kanske e lätt å säga att man inte ska lämna någon men jag vet att jag inte kommer att göra det...varför skulle jag ge upp något som jag alltid har drömt om....och som jag inte trodde va möjligt att få.....Du är det underbaraste som finns Linda....jag tycker synd om alla killar som inte får chansen att träffa en sån go tjej som du..... Puss hjärtat mitt !
Trackback
