Tänkt hela morgonen, från halv 9 till nu
Jag har försökt komma på när det var jag började tycka om dig igen. Jag vet med all säkerhet att det var någon gång innan den 16e augusti för då var jag på mc klubb i Karlskoga och sa att jag skulle fråga om jag kunde sova hos dig om det var tråkigt. Vet att jag önskade det skulle vara tråkigt, fattade inte varför bara ,tänkte att det var för att jag skulle bevisa att det är trist på mc träffar eller nått (Morgan sa att han lika gärna kunde skjutsa mig direkt till dig för det verkade vara det jag ville. Tyckte han var dum då men han såg det inte jag såg) men så var det ju inte, jag ville ju till dig. Hur långt innan det som jag har känt så men blundat för det vet jag dock inte säkert. När jag messade dig det där, du vet vad när Nathalie och jag var på kryssningen o till Uppsala den 6e september var jag seriös men det kunde jag ju inte säga då jag inte visste varför jag bara helt plötsligt kände så. Att jag ville det jag skrev menar jag. Men jag hade ju Morgan då och borde verkligen ha tagit mig en ordentlig funderare på vad jag ville med allt. VARFÖR VARFÖR VARFÖR ska jag komma på det när det är försent, är det mitt straff för att jag gav upp för lätt??? Men det gjorde ju egentligen du med, när det gäller det problemet jag ville du skulle jobba med.
5e augusti träffade jag Anna och Patrik på stan då ville jag inte att de skulle berätta att de sett oss på stan, för det skulle bli mer verkligt för dig då, på något skumt sätt. Så sen början av augusti i alla fall har jag tyckt mycket om dig, blir så arg på mig själv när jag inte fattat det men min psykolog gjort det. Grrr, mitt eget fel att jag inte kan få dig. Nu är det nog tyvärr försent för du sa själv för någon vecka sen att du aldrig har gjort slut med någon och troligtvis aldrig kommer göra det heller så jag kan ju inte gå och hoppas att Malin ska dumpa dig för då blir du ju ledsen och det är inte det jag vill. Vill att du ska vara lycklig och tyvärr är det så att det gör mig olycklig då du väljer henne. Men men sånt e livet får väl försöka gå vidare med mitt liv. Men HUR???? Snälla nån tala om för mig hur jag ska kunna bli hel igen utan dig? Har aldrig känt såhär för någon i hela mitt liv, vet inte ens om jag gjorde det första gången med dig. Visst älskade jag dig men inte såhär mycket, inte att jag skulle välja min egen olycka för att du ska vara lycklig.
